| NYHETER | TURNÉ | ARTISTEN | MUSIK | BÖCKER | KONST | BILDER | ARKIVERAT | LÄNKAR | KONTAKT |
| Album Singlar Diskografi Noter Videor | |||||||||
NÅDENS ÅR
1978
Nådens år
Snön faller och vi med den
Höga hästar
Natten har sitt sätt
Den lille landstrykaren
Kärlekens hundar
Warum all this black stuff?
Prärien igen
Sonjas vals
Kitsch
Vit flagg
”Nådens år” innehåller några av Lundells absolut starkaste melodier, som ”Snön faller och vi med den” eller kärlekskapitulationen ”Vit flagg”. Här etableras flera kända Lundell-teman på allvar: kärlekens omöjlighet i stället för de första skivornas kärleksrus— Lundell har gift sig, fått barn och flytt till fjällen med familjen — och vargen, symbolen för Lundells utanförskap, dyker för första gången upp i vackra ”Prärien igen”. Kritikerna får sina fiskar varma i ”Höga hästar” och livsförnekarna får sitt i ”Warum All This Black Stuff?”, båda gitarrykande boogie-riff med Wellander-Ronander och nya gitarrässet Janne Andersson i spetsen. Men det är balladerna som är skivans styrka: ”Kärlekens hundar”, där Lundell beskriver kärlekens väsen med expressivt naturlyriskt bildspråk, ”Prärien igen”, med ljus blockflöjt som kontrast till utanförskapet, ”Sonjas vals” med John Holms magiska stämsång, den ömsinta ”Vit flagg” och mer poppiga ”Snön faller och vi med den” med hopp om både geografisk och känslomässig islossning, förkroppsligad genom Agnetha Fältskogs ljusa stämsång. I ”Natten har sitt sätt” förvandlar Lundell ungdomsidolen Cliff Richards banala ”Lessons In Love” till en uppgiven varning för kärlekens omöjlighet. Den genomarbetade produktionen, signerad Luindell och nye vapendragaren Kjell Andersson, färgar låtarna sparsamt men effektivt — Rolf Färdighs Shadows-gitarr på ”Natten har sitt sätt”, Janne Klings ödsliga blockflöjt i ”Prärien igen”, Kjell Öhmans dragspel i ”Kärlekens hundar” och Slim Notinis piano i ”Kitsch”. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller två outtakes, ”Tisdag morgon”, om lappsjuka, och ”AckBlake, käre Blace” som ersatte översättningen av poeten William Blakes originaltext när ”Nådens år” drogs in och ersattes av ”Dådens år” sedan översättaren klagat på att Lundell använt hennes text utan tillstånd. I ”Ack Blake, käre Blace” häcklar Lundell situationen. Efter förlikning heter skivan åter ”Nådens år” och Blakes ”Den lille landstrykaren” är tillbaka på plats.
Höjdpunkter:”Snön faller och vi med den”, ”Natten har sitt sätt”, ”Kärlekens hundar”, ”Prärien igen”, ”Sonjas vals”, ”Vit flagg”
Har sålt Guld
Ulf Lundell - sång, piano, bjällror, el. gitarr,
akustisk gitarr, tamburin
Rolf Alex - trummor, tamburin
Mike Watson - bas
Totte Bergström- akustisk gitarr
Hasse Breitholtz - piano, el. piano, orgel,
trumpet
Carlo Mognaski - mandoliner
Agnetha Fältskog - sång
Lasse Hoflund - bas
Slim Notini - piano
Janne Andersson - el. gitarr
Lasse Wellander - el. gitarr, akustisk gitarr
Mats Ronander - el. gitarr, sång, percussion
Rutger Gunnarsson - bas
Rolf Färdigh - akustisk gitarr, el. gitarr
Basse Wickman - akustisk gitarr
Kjell Öhman - dragspel, polymoog synthesizer
Janne Kling - altblockflöjt
John Holm - sång
Producerad av Kjell Andersson & Ulf Lundell
Tekniker - Björn Boström
Inspelad i EMI Studio, Stockholm
Foto - B. Faidros
Design - Kjell Andersson & Ulf Lundell
1978
Nådens år
Snön faller och vi med den
Höga hästar
Natten har sitt sätt
Den lille landstrykaren
Kärlekens hundar
Warum all this black stuff?
Prärien igen
Sonjas vals
Kitsch
Vit flagg
”Nådens år” innehåller några av Lundells absolut starkaste melodier, som ”Snön faller och vi med den” eller kärlekskapitulationen ”Vit flagg”. Här etableras flera kända Lundell-teman på allvar: kärlekens omöjlighet i stället för de första skivornas kärleksrus— Lundell har gift sig, fått barn och flytt till fjällen med familjen — och vargen, symbolen för Lundells utanförskap, dyker för första gången upp i vackra ”Prärien igen”. Kritikerna får sina fiskar varma i ”Höga hästar” och livsförnekarna får sitt i ”Warum All This Black Stuff?”, båda gitarrykande boogie-riff med Wellander-Ronander och nya gitarrässet Janne Andersson i spetsen. Men det är balladerna som är skivans styrka: ”Kärlekens hundar”, där Lundell beskriver kärlekens väsen med expressivt naturlyriskt bildspråk, ”Prärien igen”, med ljus blockflöjt som kontrast till utanförskapet, ”Sonjas vals” med John Holms magiska stämsång, den ömsinta ”Vit flagg” och mer poppiga ”Snön faller och vi med den” med hopp om både geografisk och känslomässig islossning, förkroppsligad genom Agnetha Fältskogs ljusa stämsång. I ”Natten har sitt sätt” förvandlar Lundell ungdomsidolen Cliff Richards banala ”Lessons In Love” till en uppgiven varning för kärlekens omöjlighet. Den genomarbetade produktionen, signerad Luindell och nye vapendragaren Kjell Andersson, färgar låtarna sparsamt men effektivt — Rolf Färdighs Shadows-gitarr på ”Natten har sitt sätt”, Janne Klings ödsliga blockflöjt i ”Prärien igen”, Kjell Öhmans dragspel i ”Kärlekens hundar” och Slim Notinis piano i ”Kitsch”. Den re-mastrade digipak-versionen innehåller två outtakes, ”Tisdag morgon”, om lappsjuka, och ”AckBlake, käre Blace” som ersatte översättningen av poeten William Blakes originaltext när ”Nådens år” drogs in och ersattes av ”Dådens år” sedan översättaren klagat på att Lundell använt hennes text utan tillstånd. I ”Ack Blake, käre Blace” häcklar Lundell situationen. Efter förlikning heter skivan åter ”Nådens år” och Blakes ”Den lille landstrykaren” är tillbaka på plats.
Höjdpunkter:”Snön faller och vi med den”, ”Natten har sitt sätt”, ”Kärlekens hundar”, ”Prärien igen”, ”Sonjas vals”, ”Vit flagg”
Har sålt Guld
Ulf Lundell - sång, piano, bjällror, el. gitarr,
akustisk gitarr, tamburin
Rolf Alex - trummor, tamburin
Mike Watson - bas
Totte Bergström- akustisk gitarr
Hasse Breitholtz - piano, el. piano, orgel,
trumpet
Carlo Mognaski - mandoliner
Agnetha Fältskog - sång
Lasse Hoflund - bas
Slim Notini - piano
Janne Andersson - el. gitarr
Lasse Wellander - el. gitarr, akustisk gitarr
Mats Ronander - el. gitarr, sång, percussion
Rutger Gunnarsson - bas
Rolf Färdigh - akustisk gitarr, el. gitarr
Basse Wickman - akustisk gitarr
Kjell Öhman - dragspel, polymoog synthesizer
Janne Kling - altblockflöjt
John Holm - sång
Producerad av Kjell Andersson & Ulf Lundell
Tekniker - Björn Boström
Inspelad i EMI Studio, Stockholm
Foto - B. Faidros
Design - Kjell Andersson & Ulf Lundell
